Christer Pettersson var en känd figur inom Stockholms missbruks- och gatukriminella miljö under 1980-talet. Han hade tidigare dömts för grovt våld, bland annat ett knivmord där impuls och drogpåverkan spelade en central roll. Detta bidrog till att han tidigt sågs som en möjlig förövare i ett scenario där mordet skulle ha utförts spontant och oplanerat. Rykten cirkulerade om en gammal konflikt mellan honom och Palme, men denna har aldrig kunnat verifieras.
Utredningen intensifierades när Lisbeth Palme pekade ut Pettersson i en konfrontation, något som senare kritiserades kraftigt eftersom konfrontationen ansågs ha genomförts under metodologiskt tveksamma omständigheter.
Pettersson dömdes i tingsrätten 1989, men friades senare i hovrätten då bevisningen ansågs otillräcklig.
Ingen teknisk bevisning kopplade honom till mordet: inget mordvapen återfanns, inga kläder identifierades och inga vittnen kunde säkert placera honom på platsen.
Spåret anses idag främst vara ett exempel på hur en utredning kan ledas i viss riktning av politiska, mediala och sociala förväntningar. Det är ett spår mer präglat av narrativ logik än kriminalteknisk bevisföring. Idag betraktas det i stort som avslutat och rättsligt uttömt.