Under slutet av 1980-talet riktades omfattande spaningar mot PKK efter att vissa utländska underrättelsekällor antytt att en hämndaktion mot Sverige skulle kunna vara möjlig. Sverige hade vid tiden gripit och lagfört personer med kopplingar till PKK, vilket innebar en potentiell konfliktbild. Utredare genomförde avlyssningar, infiltrationer och omfattande övervakning av personer i exilmiljö. Trots detta framkom inga operativa bevis: varken planering, involverade individer eller logistik kunde knytas till mordet.
Med tiden kom spåret att betraktas som geopolitiskt motiverat snarare än kriminaltekniskt underbyggt. Spåret är idag i praktiken avslutat men är viktigt som historisk illustration av hur Sveriges antiterrorpolitik formades under kalla kriget.PKK-spåret har även dykt upp i senare form, dels under den sk Ebbe Carlsson-affären, dels där sovjetiska underrättelsetjänsten KGB ska ha legat bakom mordet, men med PKK som utförare. De bygger dock på samma grund som den tidigare, med bl a ett möte i Damaskus, vars innebörd blivit kritiskt granskat av bl.a Granskningskommissionen.