Den 28 februari 1986 föll Olof Palme offer för ett brutalt attentat på öppen gata i centrala Stockholm. Mordet på Sveriges statsminister var ett unikt angrepp mot vår demokrati. I en rättsstat som Sverige borde allt ha gjorts för att lösa detta mord.
Det är oacceptabelt att mordet idag, fyrtio år senare, fortfarande är ouppklarat, när inte alla möjligheter ännu har prövats att finna en oomtvistlig och definitiv lösning.
Mordutredningen lades ner år 2020 utan att någon klarhet hade skapats, ett totalt fiasko för polis och åklagare. Utpekandet av »Skandiamannen« vid samma tillfälle gjordes helt utan konkreta bevis och innebär därför en orimlig slutpunkt. Teorier om andra ensamma gärningsmän har förekommit, även dessa utan hållbara bevis.
Inga hinder borde ha tillåtits stå i vägen för att spåra gärningsmannen, hans eventuella medbrottslingar och deras motiv för att döda Olof Palme. Men sådana hinder har hela tiden funnits, i form av tät sekretess och sträng tystnadsplikt som blockerat spår som pekar mot en politiskt känsligare förklaring till mordet än den ensamagerande gärningsmannen.
Hur skulle sanningen kunna komma fram när utredarna inte gavs tillgång till allt relevant material? När statliga myndigheter vägrade ge polisen insyn i sina arkiv och tjänstemän hänvisade till sin tystnadsplikt?
Ett spår där utredarnas arbete på detta sätt omöjliggjordes gäller uppgifterna om att civil eller militär säkerhets- eller underrättelsepersonal, lydande under Säpo, MUST eller den hemliga StayBehind-organisationen, kan ha varit inblandad i attentatet.
Om detta har det funnits en rad konkreta tips och uppslag, där polisutredning antingen inte skett eller där den hindrats av sekretess.
Bland dessa outredda uppgifter finns följande:
- •Att det på mordkvällen pågick en hemlig Säpo-operation i området nära mordplatsen, under täcknamnet Cosi fan tutte, som mordutredarna inte informerades om
- •Att personal från Säpo, även på högsta nivå, gav felaktig information till utredarna om sina förehavanden på mordnatten
- •Att Säpos ytterst hemliga akt om Olof Palmes person försvann ur arkivet och inte gjordes tillgänglig för utredarna
- •Att åklagaren inte fick klart besked från Försvarsmakten om en påstådd kuppförsvarsövning i Stockholms city på mordkvällen/natten
Att utredningen av statsministermordet hindrades på detta sätt av statliga myndigheter är givetvis oacceptabelt. Därför behövs ett kraftfullt omtag.
Men för att bryta igenom den barriär av hemligstämplar och tystnad som även för polisens mordutredare omöjliggjort insyn krävs extraordinära befogenheter, som hittillsvarande utredningar inte haft.
Den Granskningskommission som Riksdagen tillsatte på 1990-talet för att genomlysa det dittillsvarande utredningsarbetet hade ett begränsat mandat och var inte operativ. Den upplevde bristande samarbetsvilja från Säpos sida och kunde inte forcera hindren i form av sekretess och tystnadsplikt.
Den pekade ändå på allvarliga brister i form av ofullständigt utredda personkretsar och motivbilder. Dessa brister blev inte åtgärdade och kvarstod därför när mordutredningen lades ner år 2020 – och kvarstår än idag.
Det är nu hög tid att åtgärda luckorna i mordutredningen och släppa in ljus i de mörklagda rum som i 40 år varit stängda från insyn.
Vi menar att det behövs en Sanningskommission med utomordentligt starkt mandat, utsedd av regering och riksdag. En sådan bör arbeta självständigt, men en effektiv genomlysning av dessa mörka rum är nödvändig.
En förebild kan vara den norska så kallade Lundkommissionen, under ledning av juristen Ketil Lund. Denna inrättades på 1990-talet av Stortinget för att granska påstådd olaglig avlyssning och övervakning från norska säkerhetspolisens sida.
Tack vare sitt unikt starka mandat lyckades kommissionen bryta igenom väggar av sekretess, tystnad och rena lögner. I Norge kom Lundkommissionens arbete allmänt att ses som ett reningsbad som gjorde landet starkare, trots – eller kanske tack vare – sina besvärande avslöjanden.
En liknande kommission, med rätt att få full insyn i all arkiverad dokumentation och med möjlighet att hålla domstolsliknande förhör under ed och bryta tystnadsplikten för hörda personer, skulle kunna innebära en möjlighet att föra oss närmare en lösning på, eller en förklaring till, attentatet mot Olof Palme.
De tekniska möjligheterna har också avsevärt förbättrats, med AI och DNA-analys, vilket kan effektivisera arbetssätten.
Om ingenting görs riskerar vi att mordet på landets statsminister i framtiden kommer att beskrivas som ouppklarat, mördaren och hans bakgrund och motiv som okända.
Ett sådant misslyckande, med bestående tvivel på viljan att låta vända på alla stenar, är inte värdigt en rättsstat. Vi kan inte slå oss till ro med det när det finns en möjlighet att söka lösningen längs kända men ofullständigt prövade spår.
Olof Palme är Sveriges mest profilerade politiker på den internationella scenen någonsin. Det misslyckade arbetet med att klara upp mordet gynnar inte omvärldens bild av Sverige. Det är det enda mordet på en politisk ledare i Europa i modern tid som riskerar att förbli olöst.
Det är vår fasta övertygelse att ett klargörande av alla omständigheter gällande mordet på Olof Palme skulle stärka Sverige.
Vi uppmanar därför Sveriges regering och riksdag att tillsätta en stark Sanningskommission med uppdraget att skapa största möjliga klarhet kring mordet på landets statsminister.