Den 5 mars inkom Patricio M med ett vittnesmål (se protokollen här↗) om att han den 27 februari, dagen före mordet, hade mött Olof Palme vid Gallerian vid Sergels torg vid 18-tiden. Olof Palme hade en påse i handen. Detta stämmer också med kända fakta om Olof Palmes förehavanden den 27 februari – han hade varit på Ströms och köpt en kostym.
Patricio berättade att det en bit efter statsministern gick en man som verkade följa efter denne. Patricio beskrev mannens klädsel och utseende, som verkade svenskt eller nordeuropeiskt. Patricio var konstnär och ritade även av mannens ansikte. Senare i mars 1986 framställdes en fantombild på den person som Patricio hade sett följa efter Palme, en fantombild som kom att kallas ”Skuggan” när Palmeutredningen offentliggjorde den.
Utredarna tog till en början Patricios observation på stort allvar och arbetade efter hypotesen att den förföljande mannen kan ha varit en del i en grupp som planerade och utförde mordet.
Men i januari 1989 var Palmeutredningens fokus ett annat: Lisbeth Palme hade den 14 december 1988 i en dåligt utförd konfrontationsvideo pekat ut Christer Pettersson som den man hon såg vid mordplatsen. Palmeutredningen var nu inriktad på att Pettersson ensam hade mördat statsministern efter att ha sett honom utanför Grand.
Plötsligt passade Patricios observation, som ju tidigare fått stor uppmärksamhet, inte alls in i utredarnas hypotes. En man som förföljde Palme dagen före mordet var till och med störande när det gällde att bevisa att Pettersson var den ensamme gärningsmannen.
I Aftonbladet den 6 januari 1989 berättade en källa att uppgiftslämnaren, alltså Patricio, hade hittat på alltihop för att han ”ville undvika en hetsjakt på invandrare”. Detta med tanke på att Patricio själv hade invandrat till Sverige från Chile.
I Svenska Dagbladet den 7 januari följdes det hela upp, och nu sa till och med spaningsledaren Hans Ölvebro att vittnet hade hittat på det hela. Det står i artikeln att vittnet ”var oroligt för att den första s k fantombilden, som skulle föreställa mördaren och som liknade en person av utländsk härkomst, skulle leda till invandrarfientlighet i Sverige”. Vittnet skulle ha erkänt för polisen att han ljugit.
Uppgiften om den förföljande mannen var alltså offentligt avfärdad och störde inte längre bilden av en ensam gärningsman.
Granskningskommissionen konstaterade dock i sitt betänkande från 1999 att man inte hade kunnat hitta någon dokumentation i utredningen som visade att vittnet skulle ha erkänt att han hittat på det hela eller ljugit. Inte heller efter att utredningen lades ner 2020 framkom några dokument som visar på detta. Samtliga förhör med Patricio har fåtts ut, och det framgår att Patricio i ett förhör den 24 november 1988 pressas av förhörsledaren, som påpekar att hans uppgifter har ändrats över tid. Men Patricio backar inte från sina uppgifter, och att uppgifter ändras något över tid är också helt normalt när vittnen förhörs i takt med att tiden går.
Journalisten Gunnar Wall har också intervjuat Patricio i sin bok ”Rättsskandalen Olof Palme: Mordet, syndabocken och hemligheterna”. Patricio berättar då att han alltid har vidhållit sina uppgifter och fortfarande gör det. Han har aldrig sagt att han skulle ha hittat på det hela. Däremot blev han rädd om sig och sin familj när han 1989 fick läsa att polisen ljög om honom. Efter erfarenheterna från diktaturen i Chile valde han då att hålla tyst och inte säga emot.
Det verkar alltså som att utredarna ljög när de sa att Patricio hade hittat på det hela. Och det finns faktiskt några historiska fakta som styrker detta.
Både i artikeln i Svenska Dagbladet, där Ölvebro avfärdade Patricios uppgifter, och i Gärningsmannaprofilen påstås det att vittnet ville balansera bilden av att mördaren kunde vara utländsk eller en invandrare efter att ha sett den första fantombilden på den man som sas föreställa mördaren. Därför skulle han ha hittat på och lämnat in sin observation till polisen.
Men det är kronologiskt omöjligt. Den så kallade fantombilden presenterades nämligen den 6 mars 1986, och Patricio inkom med sitt vittnesmål på förmiddagen den 5 mars, alltså en dag innan fantombilden blev känd. Därmed kan fantombilden inte ha fått honom att vilja balansera den bilden.
Ibland kan det också uppfattas som att Patricio ville balansera den allmänna bilden i medierna av att mördaren kunde vara en invandrare. Men inte heller detta argument håller. En titt i tidningarna från mordet fram till och med den 5 mars, när Patricio lämnar in sitt vittnesmål, visar att det inte alls finns någon etablerad bild av en utländsk mördare. Snarare är bilden väldigt oklar och polisen verkar inte ha mycket att gå på och arbetar mycket brett.
Slutsatsen är att Palmeutredarna har farit med osanning när de avfärdade Patricios vittnesmål. Och att hans vittnesmål alltså fortfarande är relevant.
En sanningskommission bör undersöka varför utredarna på felaktiga grunder avfärdade hans uppgifter och gå tillbaka och titta på vittnesmålet. Vad kan det tyda på om en man förföljde Olof Palme den 27 februari?