Efter mordet fick en grupp inom Säpo uppdraget att utreda om Olof Palme har varit föremål för kartläggning och övervakning. Gruppen leddes av Säpo-kommissarien Bert Melén och lämnade sin rapport till Palmeutredningen den 24 april 1986.
Rapporten kan läsas här↗ och dess slutsats lyder:
”Analysen talar för att OLOF PALME varit övervakad på eftermiddagen den 27 februari samt från det att han lämnade bostaden på kvällen den 28 februari fram till det att han mördades kl 23.21.
Det har ur materialet utkristalliserats två personer som kan ha deltagit i en övervakning. Därutöver kan ytterligare en person skönjas. Således bör operationen ha genomförts av minst tre personer förutom mördaren.”
Med andra ord, analysgruppen kommer fram till att Olof Palme sannolikt var övervakad. Och då hade analysgruppen ändå inte fått kännedom om Cosi fan tutte och inte heller om några numera välkända tips om personer med walkie-talkies. Men efter att rapporten hade lämnats till Palmeutredningen visade Hans Holmér inget intresse för den och hörde aldrig av sig till analysgruppens ledare Bert Melén med följdfrågor eller liknande.
Vi kan också notera att Palmeåklagaren Anders Helin vid rättegången i tingsrätten mot Christer Pettersson 1989 i sin slutplädering pratade om en utredning om huruvida Palme hade varit övervakad. Han sa då:
”Det gjordes tidigt under spaningsarbetet en omfattande utredning om det hade förekommit övervakning i Gamla stan, kring kanslihuset och sådana där saker tidpunkten före mordet, men det har icke gett något resultat.”
Helins ord måste väl tolkas som att utredningen inte hittade några tecken på övervakning. Men som vi har sett kom Säpo-gruppens utredning kom till den rakt motsatta slutsatsen, alltså att Palme troligen hade varit övervakad. Därmed måste man fråga sig varför Helin gav felaktiga uppgifter i sin slutplädering i tingsrätten.
En sanningskommission bör titta på varför Säpo-gruppens analys inte beaktades och man utåt gav en rakt motsatt bild.